Bye.

Hårfärgning imorgon. (för den som bryr sig)

Varför finns jag?
Man bara lever samma dagar hela tiden, gråta,vakna, skola, gråta, sova.
Det skulle inte göra något om jag dog idag istället för om 50 år?
Jag orkar inte, allt blir fel. Jag kan inte göra något rätt, allting är jobbigt.

Jag håller på att bli galen, men alla "tecken" tyder på depression.

Smärta.
Tårar.
Död.

Nu ska jag fortsätta att prata med mina vänner, och försöka att inte beklaga mig för mycket.
Jag vill inte vara i vägen, eller drama queen.