Bakade pepparkakor, satte upp ljusslingor utomhus, plockade fram jul saker umgicks med Emmy, hon sov här och vi kollade på film & bowlade. Allting var jätte bra ända tills söndag eftermiddag, då bröt jag ihop och grät ända fram till kvällen pratade med folk och mådde dåligt. Bestämde mig för att ta tag i saken men det blev nästan ännu värre. Och Dagen efter (igår, måndag) åkte jag till skolan, halvt vettskrämd över tanken på en panik attack i skolan, bland folk. Stod i hallen en stund med mina kompisar, och efter ett tag så följde jag med en kompis in till lärar-rummet där dem fick ringa upp och kolla om kuratorn var där, det var hon inte så de ringde till skolsköterskan så min kompis följde med mig dit. Vi satt där och väntade i en halvtimme kanske, till slut orkade jag inte. var så rädd. Smsade mamma att hon skulle hämta mig, men då öppnade skolsystern dörren och jag fick komma in. I början hade jag endast tankarna på tiden eftersom mamma skulle komma men efter ett tag slappnade jag av. Vi började diskutera allting, (nästan allting) min sjukdom, min sömnlöshet, mina vänner, mitt liv, min familj, min vardag, min rädsla, väldigt mycket, förutom få saker som jag inte tänker nämna på bloggen, som bara 4 utav mina vänner vet.
Hon bokade en ny tid, så på Torsdag ska jag träffa henne igen samtidigt som en kurator ska sitta med.
Pappa åkte till Skåne igår, och han stannar där tills idag. Jag vakande vid 6 tiden i morse men ville inte gå upp.
Hade huvudvärk och mådde dåligt. Stannade hemma och hade halvt panik, pratade med kompisar.
I eftermiddag ska jag fasta, eftersom jag ska in på operation imorgon, varför inte gå ned i vikt samtidigt?
Jag ska tvinga mig själv. Men på Torsdag ska jag till skolan, och gå hela dagen. Har inte klarat det på länge nu p.g.a denna jävla ångesten. Men ska försöka gå på torsdag & fredag. Min lärare ringde och pratade med mig igår "Ja, det är bara att du kommer och pratar med mig om det är något vet du Julia? om klassen eller vad som helst".. Har ingen aning om vad jag skulle säga till henne i så fall, vet inte ens själv vad som händer D: En i kille i klassen hade tydligen hälsat till mig, det är väl kul, då är det ju någon som märker att jag inte är närvarande iallafall.
Jag är inte närvarande, jag är inte där, jag är inte här.
Jag är borta, jag kommer aldrig återvända, inte som den gamla Julia iallafall, även om jag önskar att allt kunde bli som vanligt igen..
My Weakness Is That I Care Too Much.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar